Eftersom jag inte visste om att jag löpte risk för förtidig vattenavgång så kom det som en blixt från en klar himmel. Det var dagen före julafton och min sambo, syster och jag var i en av hemstadens matvarubutiker för att handla lite julgodis till småkusinerna. Plötsligt kom syndafloden. Jag försökte nog in i det längsta att förneka vad det var som egentligen hade hänt men väl på sjukhuset gick det inte längre. Det var fakta som gällde: bebisen var på väg. Hur skulle det här gå? Vi var inte förberedda på någonting, varken förlossningen eller det eventuellt blivande föräldraskapet. För vi visste ju inte hur det skulle gå. Samtidigt hade jag nog inte någon tanke på att vi skulle förlora vårt barn och tog det för självklart att man inom sjukvården skulle göra allt i sin makt för att rädda henne (nu visste vi ju inte att det var en hon för det ville vi skulle komma som en överraskning).

Om ni läst bakgrunden så vet ni hur E's första år i livet sett ut. Det har inte varit någon lätt tid och vägen har kantats av många olika känslor. Maktlöshet, övergivenhet, ilska, avundsjuka blandat med en obeskrivlig kärlek till det lilla underverket. Det är många som välkomnar sina nyfödda tillvärden och kallar dem underverk i tidningsannonserna och visst är alla barn små underverk men E är nog ett av de speciella underverken. Hon har kämpat på så länge och aldrig velat ge upp och då har ju vi inte kunnat göra det heller. Alla denna kämparglöd har tillslut givit resultat. Vi har en fantastisk liten tjej

Det är som sagt många känslor som ryms i en och samma kropp. Ofta kommer skuldkänslorna. Varför förstod jag inte att jag hade UVI (det kändes inget). Varför gjorde jag inget! Varför fick vi ingen info från barnmorska och läkare som jag träffade bara några dagar innan vår dotter föddes. Varför informerar inte MVC om riskerna med UVI? Högar med broschyrer om att man inte ska röka och dricka alkohol delas ut. De blivande mammorna informeras om att det är viktigt med intag av folsyra och att man äter en balanserad kost. Allt detta vet ju redan 99,99% av befolkning så varför så stort fokus på detta?