Tips och råd till anhöriga och vänner
Det kan vara svårt att veta hur man ska förhålla sig när något sådant här drabbar en nära vän eller anhörig. Därför har jag några råd till er:
1. Fråga personen hur denne vill bli bemött. Alla reagerar olika i sådana här situationer och har därför olika behov. Själv är jag en sådan person som sluter mig inom mig och helst inte vill prata med någon. Det var jätte jobbigt för mig med alla som höll på och ringde hela tiden och ville ha uppdateringar. De enda jag ville prata med var min mamma och syster. Jag orkade inte heller säga ifrån att jag inte ville ha telefonsamtal så efter ett tag slutade jag att svara i telefon. När inte heller det hjälpte så stängde jag av mobilen och drog ur telefonjacket. Min sambo däremot är helt tvärtemot och hade ett stor behov av att hela tiden älta saken, gärna med mig som inte ville.
2. Det bästa du kan göra för premisföräldern i den här situationen är att hjälpa till med vardagssysslor. Fråga då inte om de behöver hjälp med något (en del har svårt för att ta emot hjälp, som jag själv) utan säg istället -"Jag tänker komma hem till er och laga mat i veckan, vilken dag passar det?" Våra mammor var till stor hjälp på det här planet trots att de bor 30 mil ifrån oss i vardera riktning. De kom hit i omgångar och fyllde frysen och städade mellan varven. Mycket uppskattat då vi inte hade någon som helst ork att ta tag i detta själva.
3. Tänk först och tala sedan. Det är lätt att grodor slipper ut och premisföräldern är superkänslig. Säg t ex inte -"Åh stackars dig, vad gör de med dig?" till barnet när föräldrarna försöker att medicinera sitt ovilliga barn. Det gör definitiv ondare i föräldern än i barnet. Ingen vill att sitt barn ska behöva utstå obehag men ibland måste man det för att det ska kunna bli bättre.
4. Lägg inte mer skuld på premisföräldrarnas börda. De har tillräckligt med skuldkänslor som det är. Särskilt mamman. Själv kommer jag att få leva med mina skuldkänslor varje dag, resten av mitt liv.
Till slut vill jag ge er ett boktips:
Det är Karin Stjernqvists "Född för tidigt. Hur går det sedan!" Ni behöver inte lusläsa hela boken men avsnittet "Att bli förälder i förtid" rekommenderar jag verkligen att ni läser eftersom det ger en bra bild av vad som rör sig i huvudet på prematurföräldern.
1. Fråga personen hur denne vill bli bemött. Alla reagerar olika i sådana här situationer och har därför olika behov. Själv är jag en sådan person som sluter mig inom mig och helst inte vill prata med någon. Det var jätte jobbigt för mig med alla som höll på och ringde hela tiden och ville ha uppdateringar. De enda jag ville prata med var min mamma och syster. Jag orkade inte heller säga ifrån att jag inte ville ha telefonsamtal så efter ett tag slutade jag att svara i telefon. När inte heller det hjälpte så stängde jag av mobilen och drog ur telefonjacket. Min sambo däremot är helt tvärtemot och hade ett stor behov av att hela tiden älta saken, gärna med mig som inte ville.
2. Det bästa du kan göra för premisföräldern i den här situationen är att hjälpa till med vardagssysslor. Fråga då inte om de behöver hjälp med något (en del har svårt för att ta emot hjälp, som jag själv) utan säg istället -"Jag tänker komma hem till er och laga mat i veckan, vilken dag passar det?" Våra mammor var till stor hjälp på det här planet trots att de bor 30 mil ifrån oss i vardera riktning. De kom hit i omgångar och fyllde frysen och städade mellan varven. Mycket uppskattat då vi inte hade någon som helst ork att ta tag i detta själva.
3. Tänk först och tala sedan. Det är lätt att grodor slipper ut och premisföräldern är superkänslig. Säg t ex inte -"Åh stackars dig, vad gör de med dig?" till barnet när föräldrarna försöker att medicinera sitt ovilliga barn. Det gör definitiv ondare i föräldern än i barnet. Ingen vill att sitt barn ska behöva utstå obehag men ibland måste man det för att det ska kunna bli bättre.
4. Lägg inte mer skuld på premisföräldrarnas börda. De har tillräckligt med skuldkänslor som det är. Särskilt mamman. Själv kommer jag att få leva med mina skuldkänslor varje dag, resten av mitt liv.
Till slut vill jag ge er ett boktips:
Det är Karin Stjernqvists "Född för tidigt. Hur går det sedan!" Ni behöver inte lusläsa hela boken men avsnittet "Att bli förälder i förtid" rekommenderar jag verkligen att ni läser eftersom det ger en bra bild av vad som rör sig i huvudet på prematurföräldern.
Kommentarer
Trackback
