Usch vad jag är dålig på att blogg. Har helt tappat all lust och ork. Förlorade "halva" mitt jobb när jag gick tillbaka från mammaledigheten så nu måste man hålla på och söka nytt och det verkar ju helt kört trots att man har två(!) universitetsutbildningar. Tydligen är man komplett värdelös i rekryterarnas ögon eftersom jag inte ens fått komma på en endaste liten intervju. Till råga på det så började året med magsjuka och sjukhus för E. Inte den mest idealiska starten på det nya året men vi får hoppas på att fortsättningen blir bättre. Jag har varit hemma själv i några dagar för E och pappa är hos farmor och farfar. Det var meningen att jag skulle vila upp mig men jag känner mig bara ännu tröttare än innan. Det är jobbigt när man inte har någon familj i närheten. Det finns ingen som kan ge oss den minsta avlastning i veckorna och nu har vi hållt på i över tvåårstid och bara "kört på". Det håller inte i längden, det känner jag nu. Finns inte mycket energi kvar i min kropp och det är väl ännu en anledning till att ingen vill ge mig ett jobb. Det lyser säkert igenom i mina ansökningsbrev. Desperationen.