...om E verkligen är sjuk. Hon beter sig inte som ett svårt sjukt barn så jag har viss förståelse för att de flesta som möter henne inte fattar hur sjuk hon är. Det är full fart, kryper hit och kryper dit. Slänger ut leksaker ur leklådan medans mamma städar och plockar i. Vilket samarbete eller snarare motarbete. Hemsjukvårdssköterskan tyckte att hon var så himla pigg idag. Duktig och kommunikativ. Det kommer långa haranger och det pekas. Men vad det är hon faktiskt säger är fortfarande lite svårt att tyda. Imorse hade hon någon oförståelig utläggning om dammsugaren. Jag tror i alla fall att det var den hon pratade om. Det är så kul att hon äntligen börjat kommunicera med ljud och ord. Det har inte varit så mycket av den varan tidigare. Vår teori är att det är för att hon varit så sjuk för när hon blir dålig nuförtiden så blir hon väldigt tyst. När E var liten bebis så gick vi helatiden och väntade på det där bebisjollret som man längtat så efter att få höra. Men det kom inte. Inte det där karaktärisktiskta i alla fall som man förknippar med småbarn. Men det är förstås olika från barn till barn.

I natt kunde vi sänka syrgasen till 0,1 liter så det går framåt med stormsteg. När hon sov under dagen hade hon 0,05 liter. Hoppas att vi blir av med den helt under helgen.

Skulle vilja ta en bild på henne nu när hon ligger och sover med ena benet utanför sängen men vill inte riskera att väcka henne.