Har varit utan nät i nästan fyra veckor. Först var det vårt eget fel och sedan strulade Tele2 så allt tog dubbelt så lång tid som det borde ha gjort att fixa bredband till vår nya lägenhet. Nåväl nu är vi äntligen uppkopplade igen i alla fall.

Skrev ju sist att vi skulle göra en andningsregistrering. Samma dag det skulle ha skett fick E feber och var väldigt slö så vi fick åka in till Sachska istället för att åka till KS. Väl där blev E inlagd och fick äntligen antibiotika mot klostridierna (magbakterie) som hon fick i samband med den förra antibiotika kuren. Hon blev snabbt bättre och efter två dagar fick vi åka hem igen. Efter ca ett dygn var det dags att åka till akuten igen eftersom E hade väldigt dålig saturation pga ännu en förkylning. Den här gången var det mitt i natten. Varför blir alltid barn dåliga vid den tidpunkten eller är det bara vi som i princip alltid åker till akuten mitt inatten? Hade det varit mitt på dagen hade vi i och för sig åkt till dagvården istället.

Det blev inläggning igen. Den här gången fick vi stanna i fyra dagar innan vi blev iväg släppta, dock lite för tidigt visade det sig eftersom vi blev tvungna att ge E syrgas ytterligare några nätter.



När hostan och nästäppan äntligen var över så var det dags för lite magsjuka. E kräktes och bajsade om vart annat och var så hungrig så hungrig (vilket i och för sig är ett positivt tecken för en prematurförälder eftersom inte alla prematurer känner hungerkänslor). Vi matade henne var 5-10:e minut med 5-10 ml MiniMax. -Mer, mer gnällde hon. Trots att hon fick så lite mat i taget kräktes hon med jämna mellanrum. När det kom blod tillsammans med avföringen på Valborgsmässoaftonen åkte vi åter in till akuten. Väl där upptäckte vi att tjänstgörande läkare var en gammal bekant vilket var väldigt skönt. Vi hade dock inte träffat doktorn på flera månader så det var roligt att han fick se E. Doktorn var väldigt imponerad över att hon var så duktig, tyckte att hon var med bra utvecklingsmässigt även okorrigerad ålder och var väl inte allt för orolig över hennes nuvarande tillstånd. Man tog i alla fall lite prover eftersom vi var oroliga för att vi inte riktigt fått bukt med klostridierna. Fick svaret häromdagen och det var negativ så det var förmodligen en släng av magsjuka som hon fått.

Nu går vi istället och oroar oss för att det ska bli förkylning nr 3 och ännu ett besök på sjukhuset eftersom jag går runt med halsont. Det är bara att hålla tummarna för att E ska klara sig den här gången så att vi kan få lite lugn och ro och komma i ordning i vårt nya hem.

Följden av den här långa sjukdomstiden är att E har backat enormt i vikt. Hon borde nu ha passerat 7 kg strecket för länge sedan men har pendlat enormt de senaste veckorna mellan 6,5-6,9 kg. Upp och ner, upp och ner. Otroligt frustrerande, särskilt som hon periodvis har ätit enormt bra. Nu är vi däremot oroliga för att alla kräkningar återigen har satt sina spår då E inte är särskilt intresserad av att äta. För att inte bli helt galna och hamna på dårhus har vi därför bestämt oss för att inte bry oss särskilt mycket om det. Hon får äta och dricka så mycket eller lite hon vill, av vad hon vill. E är en riktig liten gottegris och hade hon inte varit så underviktig så hade jag aldrig gett henne en del av de saker som hon nu får då och då (som t. ex. marsmallows vilket hon äääälskar).

Ska ringa KS nu och höra om vi kan få någon ny tid för andningsregistreringen snart. De har tydligen lite ont om tider nu.