Idag fick E äntligen svininfluensavaccinet. Än så länge har vi inte märkt av några biverkningar och jag tror inte att hon kommer att få några heller för hon brukar inte reagera på influensavaccin. Det är så skönt att hon fick vaccinet för nu kan man slappna av lite och inte oroa sig för att hon ska ha fått svininfluensa så fort hon nyser.

Igår skulle E genomgå ett lungfunktionstest vilket hon gör ca 1 gång i halvåret. Testet kräver att barnet är sovande varför vi kvällen innan höll henne vaken längre och så gick vi upp tidigare på morgonen så vi trodde att vi var home free. Så var dock icke fallet. När vi tillslut äntligen lyckats få E att somna så var det dags att bära iväg henne till undersökningsrummet. På vägen dit stod det en sköterska och pladdrade JÄTTE HÖGT med några anhöriga och brydde sig inte ett dugg om att vi kom med ett sovande barn i famnen. Man tycker att de kanske kunde dämpa sig lite, det kan ju inte direkt vara någon hemlighet att de där undersökningarna utförs varje tisdag. E vaknade förstås och sedan var det kört. Vi försökte en lång stund att få henne att somna men det gick bara inte. Det var bara att åka hem igen. Halva dagen bortkastad och tusentals skattebetalarkronor. Smart! Det kan ju inte vara första gången det händer heller.

Idag träffade E sin läkare och sjukgymnast och det var idel lovord vilket var mycket skönt att höra.

Igår kissade E på pottan för första gången. Vi håller inte på med någon seriös potträning än så länge min vi har börjat sätta henne på pottan när vi byter blöja för att hon ska vänja sig vid det. Får väl se när vi kör igång på alvar. Egentligen passar det ju bäst på sommaren men då är hon ju över 2 år så det känns lite sent. Får nog spåna på det där ett tag.

Häromdagen fick vi Kontakt hem i brevlådan. Det är prematurföreningens tidning som de skickar ut till medlemmarna med jämna mellanrum. Bestämmde mig efter att ha läst den för att inte läsa den mer för jag mår bara dåligt av det. Självklart önskar man ingen att ha det lika jobbigt som oss men det är ändå väldigt jobbigt att i princip bara läsa om dem som har haft det "som en dans på rosor" (i jämförelse med oss). Stora E tycker att vi ska skrivan in för att berätta vår historia men jag vet inte om jag orkar det ärligt talat. Det tog mig två månader bara att skriva Bakgrunden som var inledningen till den här bloggen.

I måndags åkte E med pappa till BVC för vägning. Vi blir lite lätt nojiga när hon inte går upp så bra i vikt som ni kanske märkt. Därför var det skönt att hon nu gått upp 200g på en vecka. Hon väger nu 8720g och ligger forfarande på -2,5-kurvan. Det känns mycket bra. Nu är vi bara nyfikna på hur lång hon är för det känns som om hon växt otroligt mycket på sistonne. En av pyjamasarna hon fick av mormor i augusti räcker henne till knäna nu och vi får köpa storlek 80 på det mesta nu. Overallen fick dock bli i storlek 74 för det skiljde inte mycket längdmässigt på 74 och 80. Däremot var 80 bra mycket vidare så den hade hon nog drunknat i.

13 och 14 oktober är det dags för besök på sjukhuset igen. Den 13:e är det åter dags för lungfunktionstest, hoppas att resultatet blir bättre den här gången än förra. Den 14:e ska E träffa sin läkare H. Det ska bli kul för de har inte setts sedan i början av juli. Det känns lite konstigt för mig dock som inte kommer att följa med denna gång eftersom jag jobbar och det är E's pappa som är föräldraledig nu. Jag har nog inte missat ett enda läkarbesök tidigare.

Imorgon blir E 18 månader (korrigerat förstås).