Världens sötaste
Vi vill inte att Ellie står upp i kökssoffan eftersom hon då kan ramla och slå sig rätt så illa. När hon för femtioelfte gången häromdagen klättrade upp i soffan och ställde sig upp så sa jag till henne: -Titta mamma i ögonen och lyssna nu. Sitt ner i soffan annars får du gå ner på golvet. Vad tror ni då att hon gör. Jo lutar sig fram och pussar mig rätt på munnen. En sådan lite spjuver. Hon vet redan vilka knep hon ska ta till för att man ska smälta. Det riktigt glittrade i ögonen på henne efteråt. Hon var mycket nöjd med sig själv.
Nu har jag börjat jobba igen
efter 20-månader som mammaledig. (Varför kallas det ledighet egentligen, det är ju heltidsarbete och mer därtill. Särskilt med ett sjukt barn.) Som vanligt när man vistas mycket bland andra människor finns där hela tiden oron över att bli smittad med något virus eller någon bakterie, vilket i sin tur skulle leda till att även E smittas (sannolikheten är i alla fall väldigt stor att även hon blir sjuk). Har känt mig krasslig en tid nu och idag har E nyst mycket och dessutom hostat flera gånger och låtit slemmig. Det var i och för sig när vi åkte bil som hon hostade så det kan också ha berott på bilresan, att hon blev åksjuk. Såg ut som om hon skulle kräkas några gånger men vi klarade oss den här gången.
Det är flera som är sjuka på jobbet. Feber, hosta, illamående. Ja ni förstår säkert att jag associerar till svininfluensan. Många säger att det är ju som en vanlig influensa. Ja visst är det det. Skillnaden är att den hållit på väldigt länge redan och vi vet ju inte ens om barn under 2 år kommer att kunna vaccinera sig. Dessutom dröjer det ännu ett tag innan vaccinet är här. Om E får svininfluensan är risken stor att hon blir väldigt sjuk och i värsta fall att hon inte klarar att ta sig igenom det.
Jag önskar att alla kunde tänka ett steg längre än bara på sig själva när det gäller vaccination vs icke vaccination. Genom att vaccinera sig skyddar man ju inte bara sig själv utan även en mängd andra människor som befinner sig inom riksgruppen. Så tänk ett steg extra innan ni väljer att inte vaccinera er. Tänk ett steg extra innan du går till jobbet, skolan m.m. om du känner dig krasslig. Tänk också till en extra gång innan du hostar eller nyser rakt ut på tunnelbanan, bussen eller något annat ställe där du står i närheten av andra människor. Det är inte bara din egen hälsa du äventyrar utan även andras. Så tänk till en extra gång och inte bara på vad som gagnar dig själv utan även hur ditt handlande kan drabba andra.
Folk förstår nog inte hur fantastiskt det är
men i lördags åt Ellie en hel banan för första gången. Gissa om vi blev glada. Hon har gjort om bravaden idag så det var inte någon engångsföreteelse heller.
Vaccination+18-måndaderskontroll
Idag har vi varit på BVC och fått vaccinationsspruta. Ja alltså E har fått spruta, inte jag. Passade även på att väga och mäta och resultatet blev som följer:
Längd: 78 cm
Vikt: 8395 g
Huvudomf.: 46 cm
Hon fortsätter således att följa sina kurvor. Mycket bra!
Det gjordes även vad jag tror var 18 månaders kontroll trots att E inte är 17 månader korrigerat ännu, men hon kunde ju allt som hon skulle kunna så det spelar ingen roll.
Idag har E varit omåttligt sur och tvär
Det var verkligen inte populärt att åka till Ikea idag och det kan jag ju i och för sig förstå. Har alltid undrat varför folk släpar med sig sina ungar dit men nu var vi verkligen tvungna att hitta en soffa och det är lite svårt för oss att få barnvakt i och med att både föräldrar och svärföräldrar bor 30 mil från oss i olika riktningar. Hon ville absolut inte bli buren och man kan ju inte låta en knappt 17-månaders härja fritt på Ikea (även om det finns vissa som gör det). Som en liten orm var hon och ålade sig ur ens grepp. Vi gav upp rätt snart men kom i alla fall hem med lite tyg, presentpapper och förvaringsboxar :-)
En lyckad playdate
Igår var lilla R här och lekte med E. Vad roligt de hade tillsammans. Det riktigt skär i hjärtat på en, då jag önskar att det kunde få vara så varje dag. Men vi känner inga andra prematurer i E's ålder och R bor inte tillräckligt nära för att vi ska kunna ses oftare. Det är i alla fall roligt att de kan få träffas ibland. Nu ska ju R snart få ett syskon också och hon kommer inte att börja på dagis i höst så de kommer säkert att kunna få leka tillsammans några gånger till i höst och vinter.
Ögonblick som gör livet värt att leva
Idag fick E's pappa och jag varsin riktig puss rätt på munnen av E. Härligt!
En liten lekkamrat
Imorgon ska vi träffa E's "lekkamrat" R och hennes mamma. R är också prematur, har säkert nämnt henne förut, och båda små tjejerna har haft en tuff start i livet även om det har yttrat sig lite olika. Vi har inte setts sedan strax innan E fick sin första förkylning i början av april så det ska verkligen bli kul att ses och se vad som hänt sedan sist. Det händer ju så mycket på några månader. Extra roligt är det att R ska få ett litet syskon om några veckor. Det har dock varit en orolig tid men nu är de inne i vecka 34-35 så nu är det ju lugnt i jämförelse med R som föddes i vecka 26.
Ätit bra
E och hennes pappa har åkt till farmor och farfar. Enligt rapporterna per telefon har det gått bra. Hon har ätit väldiga mängder (för att vara henne) och leker med hundarna. För en mamma är det skönt att få lite avbrott i vardagen och rå sig själv för omväxlingsskull. Få pyssla och dona utan att ständigt bli avbruten.
Färre inhalationer
Vi har dragit ner mer och mer på ventolineinhalationerna. Förut var det ju vartredje timma under dagen, vilket blev 6 inhalationer under dygnet, men nu inhalerar vi bara 2-4 ggr per dygn. Ventoline är ju speedande och vi har faktiskt märkt en förändring i E's beteende. Förut var hon förmodligen ständigt "hög" nu får hon istället toppar vid inhalationerna. Hon har blivit mycket lugnare även om det fortfarande är mycket spring i benen. Nu sitter hon gärna och kramas en stund och kan läsa bok hur länge som helst. Det kan ju ha med åldern att göra också men jag tror nog ändå att minskningen i inhalationer har en viss inverkan.
Ellie goes bananas
Idag har Ellie käkat banan! Ja för er andra är detta kanske inte någon sensation för era barn äter väl banan var och varannnan dag. Det gör däremot inte Ellie. Hon har vägrat fruktpuréer (förståeligt) men också all frukt utom torkad. Därför blev jag nu själaglad när hon glatt tog flera tuggor av bananen till mellis. Banan är ju så lätt och smidigt att ha med sig.
Det ska vi fira...
Var på sjukhuset idag för koll. E's läkare ville träffa henne innan semester för att se hur hon hämtat sig efter RS-episoden. Vi fick ett mycket positivt besked när vi vägde E. Hon väger nu 7,8 kg vilket innebär att hon äntligen petat sig över -3-kurvan. Det innebär också att hon gått upp ca 900g på en månad vilket inte är illa för en 15-månaders. Hon hade växt rejält på längden också vilket jag misstänkt dels för att jag såg att hon nu är längre än vad matbordet är högt, vilket hon inte var förut, men också för att jag tyckt att hon sett smalare ut den senaste veckan. Längdmässigt ligger hon nu prick på -1-kurvan och likaså huvudomfånget. Vilket fantastiskt härligt besked så här innan helgen! Ska fira genom att gå ut och köpa glass när stora E kommer hem.
Positivt var också att E inte lät ett dugg "pipig" i andningen trots att hon inte fått ventoline på 9 h eftersom jag glömde att ta med hennes inhalator när vi åkte iväg idag.
Det är den övre av de två kurvorna dvs. kurvan för korrigerad ålder som man går efter.
Lungfunktionstest
I natt blev det äntligen av. Lungfunktionstestet. Inga förkylningar så långt ögat kan nå. Nästa vecka ska vi träffa E's läkare så då får vi förhoppningsvis resultatet. Det testet avslutades kl. 5.30 imorse så då åkte vi hem. E ville först inte somna trots att det inte blivit många timmars sömn i natt men nu snusar hon tack och lov lugnt i sin säng.
Inte nu igen!
Idag har E varit lite snuvig. Blir så orolig att det ska vara någon ny förkylning på gång. Vill inte spendera sommaren på sjukhuse också. Men varför skulle annars näsan rinna?
Läknings ritual - TAT
Idag har jag varit hos psykologen ensam för första gången. Antingen har hela familjen gått eller så har jag haft E med mig. Psykologen F ville att vi skulle göra en läkningsritual som tydligen fungerat för väldigt många och varför inte prova på? Det gick ut på att man skulle beröra vissa punkter på huvudet och i ansiktet som hade kontakt med specifika delar av hjärnan. Det tog en bra stund och det blev mycket tårar. Är helt slut så här efteråt. Hoppas att det hjälper. Det handlade mycket om att man skulle förlåta sig själv och andra som man skuldbelägger för traumat man varit med om. Att man ska släppa det som varit och blicka framåt. Om inte annat så var det terapeutiskt och meditativit. Metoden kallades för TAT som var en förkortning för något, kommer inte ihåg vad.
Broccoli - en favorit?
När E fyllde 1 år fick hon Första och Andra Mosboken av några vänner. Hon har inte varit så där jätte intresserad förrän idag då hon kom släpandes med den ena boken. Hon pekade och jag sa vad det var för mat. Inte heller detta har hon varit intresserad av tidigare. Uppslaget med blomkål och broccoli var tydligen det mest intressanta och framförallt broccolin. Vet inte om hon kommer ihåg att hon gillar det för det var rätt länge sedan sist som hon fick smaka på broccoli men hon lutade sig framåt mot sidan och försökte ta sig en tugga. Hon tyckte det var väldans roligt när jag sedan gjorde likadant. Tänk om man själv hade varit så där lätt road. Vad kul livet vore då.
Att bli mamma för tidigt
Eftersom jag inte visste om att jag löpte risk för förtidig vattenavgång så kom det som en blixt från en klar himmel. Det var dagen före julafton och min sambo, syster och jag var i en av hemstadens matvarubutiker för att handla lite julgodis till småkusinerna. Plötsligt kom syndafloden. Jag försökte nog in i det längsta att förneka vad det var som egentligen hade hänt men väl på sjukhuset gick det inte längre. Det var fakta som gällde: bebisen var på väg. Hur skulle det här gå? Vi var inte förberedda på någonting, varken förlossningen eller det eventuellt blivande föräldraskapet. För vi visste ju inte hur det skulle gå. Samtidigt hade jag nog inte någon tanke på att vi skulle förlora vårt barn och tog det för självklart att man inom sjukvården skulle göra allt i sin makt för att rädda henne (nu visste vi ju inte att det var en hon för det ville vi skulle komma som en överraskning).
Om ni läst bakgrunden så vet ni hur E's första år i livet sett ut. Det har inte varit någon lätt tid och vägen har kantats av många olika känslor. Maktlöshet, övergivenhet, ilska, avundsjuka blandat med en obeskrivlig kärlek till det lilla underverket. Det är många som välkomnar sina nyfödda tillvärden och kallar dem underverk i tidningsannonserna och visst är alla barn små underverk men E är nog ett av de speciella underverken. Hon har kämpat på så länge och aldrig velat ge upp och då har ju vi inte kunnat göra det heller. Alla denna kämparglöd har tillslut givit resultat. Vi har en fantastisk liten tjej
Det är som sagt många känslor som ryms i en och samma kropp. Ofta kommer skuldkänslorna. Varför förstod jag inte att jag hade UVI (det kändes inget). Varför gjorde jag inget! Varför fick vi ingen info från barnmorska och läkare som jag träffade bara några dagar innan vår dotter föddes. Varför informerar inte MVC om riskerna med UVI? Högar med broschyrer om att man inte ska röka och dricka alkohol delas ut. De blivande mammorna informeras om att det är viktigt med intag av folsyra och att man äter en balanserad kost. Allt detta vet ju redan 99,99% av befolkning så varför så stort fokus på detta?
Fina pupiller
Som tur var så tyckte ögonläkaren att E's pupiller såg bra ut. Förändringen kan ha kommit sig av att hon fått in något ämne från någon växt i ögat vilket kan göra att pupillerna blir olika stora. Det är tydligen inte helt ovanligt. Det som var bra var att det redan gått tillbaka eftersom man annars skulle behövt ta prover. Det kan tydligen ta flera månader innan det försvinner. Skönt att man slipper oroa sig över att det skulle vara något neurologiskt.
Ingen picknick
Jaha, det bidde ingen picknick igår. 2 h innan den började upptäckte E's pappa att hon hade olika stora pupiller så det var bara att åka in till barnakuten. De hittade inget fel men skrev en remiss till ögonkliniken så dit ska vi nu. Tyvärr fick vi ingen tid utan ska till ögonakuten. Får väl se hur länge vi blir sittande där. Idag är i alla fall pupillerna lika stora igen så det är bara att hoppas på att det inte är något alvarligt.
Nallen ingen hjälp
Ja inte hjälpte det mycket för humöret att nallen kom till rätta. E måste vara inne i någon utvecklingsfas för hon är så otroligt klängig och grinar så fort hon inte får som hon vill. Helt olik sig med andra ord. Hon är dock väldigt glad mellan varven också och det är ju skönt.
Det ska bli spännande att se vad E väger nästa vecka då vi ska till BVC för att ta en spruta. Igår käkade hon 8 mål mat istället för normala 6. Hon var verkligen jätte hungrig. På BVC kommer vi även att träffa en läkare eftersom E har fått några konstiga "anfall" efter två av sina vaccinationssprutor så sköterskan ville ha en läkare närvarande. Vet inte riktigt vad det skulle hjälpa eftersom anfallen har skett nattetid men men...
