Lillan har varit förskonad från förkylningar sen ni vet när men nu verkar det vara en i antågande så vi är lite oroliga med tanke på hur det blev sist. Nu är hon ju i och för sig dubbelt så stor och har mer kraft så förhoppningsvis ska det gå bra den här gången. Som prematurförälder blir man ju dock extra orolig av minsta lilla grej. Så fort älsklingen äter lilte sämre så blir man livrädd. Rädd för att hon ska sluta äta (varför hon nu skulle göra det) men framförallt rädd för att hon ska bli sjuk. Än så länge är det bara lite snuva men jag går oroligt och väntar på att hon ska börja skrällhosta. Då är det risk för att det är RS och det är inte att leka med.

E hade UVI för några veckor sedan och på små barn görs alltid en koll för att se så att det inte är något fel på njurarna, så det har varit många extra turer till sjukhuset den senaste månaden. Pratade med en njurläkare för en lite stund sedan som berättade att njurarna inte tagit någon skada av UVIn. Samtidigt var hon lite ifrågasättande till att man endast tagit ett påsprov (barnet får kissa i en påse som klistrats fast runt det aktuella området) eftersom det lätt blir förorenat. E hade tillväxt av två bakterier vilket tydligen var ovanligt. Om man hade tagit två prover så hade man lättare kunnat säkerhetsställa om det nu faktiskt var så att det var två bakterier som växte mycket eller om det bara var den ena eller ingen alls. Hon rekommenderade oss att kräva två påsprov i fortsättningen. Det gäller verkligen att ha kunskap när man vistas i sjukvården för det går tyvärr inte alltid rätt till även om mycket är bra och vi är hemskt tacksamma för den vård vår lilla har fått.