Lungfunktionstest
I natt blev det äntligen av. Lungfunktionstestet. Inga förkylningar så långt ögat kan nå. Nästa vecka ska vi träffa E's läkare så då får vi förhoppningsvis resultatet. Det testet avslutades kl. 5.30 imorse så då åkte vi hem. E ville först inte somna trots att det inte blivit många timmars sömn i natt men nu snusar hon tack och lov lugnt i sin säng.
Inte nu igen!
Idag har E varit lite snuvig. Blir så orolig att det ska vara någon ny förkylning på gång. Vill inte spendera sommaren på sjukhuse också. Men varför skulle annars näsan rinna?
GBS - grupp B streptokocker
Jag har säkert skrivit om GBS tidigare men nu hittade jag en väldigt bra
artikel på
Maddes blogg som jag vill dela med mig av. När jag läste den förstår jag verkligen inte varför man valde att förlösa mig vaginalt istället för med snitt som man först tänkte och vilken otrolig tur vi hade att E inte insjuknade i GBS. Då hade vi med stor sannolikhet inte haft vår underbara lilla kämpe med oss idag.
Pratade med en kompis angående E igår och ingen av oss har någon jätte erfarenhet av andra barn i E's ålder men vi konstaterade båda två att hon är så underbar och härlig, så nog är hon väl lite speciell ;-)
Läknings ritual - TAT
Idag har jag varit hos psykologen ensam för första gången. Antingen har hela familjen gått eller så har jag haft E med mig. Psykologen F ville att vi skulle göra en läkningsritual som tydligen fungerat för väldigt många och varför inte prova på? Det gick ut på att man skulle beröra vissa punkter på huvudet och i ansiktet som hade kontakt med specifika delar av hjärnan. Det tog en bra stund och det blev mycket tårar. Är helt slut så här efteråt. Hoppas att det hjälper. Det handlade mycket om att man skulle förlåta sig själv och andra som man skuldbelägger för traumat man varit med om. Att man ska släppa det som varit och blicka framåt. Om inte annat så var det terapeutiskt och meditativit. Metoden kallades för TAT som var en förkortning för något, kommer inte ihåg vad.
Broccoli - en favorit?
När E fyllde 1 år fick hon Första och Andra Mosboken av några vänner. Hon har inte varit så där jätte intresserad förrän idag då hon kom släpandes med den ena boken. Hon pekade och jag sa vad det var för mat. Inte heller detta har hon varit intresserad av tidigare. Uppslaget med blomkål och broccoli var tydligen det mest intressanta och framförallt broccolin. Vet inte om hon kommer ihåg att hon gillar det för det var rätt länge sedan sist som hon fick smaka på broccoli men hon lutade sig framåt mot sidan och försökte ta sig en tugga. Hon tyckte det var väldans roligt när jag sedan gjorde likadant. Tänk om man själv hade varit så där lätt road. Vad kul livet vore då.
Att bli mamma för tidigt
Eftersom jag inte visste om att jag löpte risk för förtidig vattenavgång så kom det som en blixt från en klar himmel. Det var dagen före julafton och min sambo, syster och jag var i en av hemstadens matvarubutiker för att handla lite julgodis till småkusinerna. Plötsligt kom syndafloden. Jag försökte nog in i det längsta att förneka vad det var som egentligen hade hänt men väl på sjukhuset gick det inte längre. Det var fakta som gällde: bebisen var på väg. Hur skulle det här gå? Vi var inte förberedda på någonting, varken förlossningen eller det eventuellt blivande föräldraskapet. För vi visste ju inte hur det skulle gå. Samtidigt hade jag nog inte någon tanke på att vi skulle förlora vårt barn och tog det för självklart att man inom sjukvården skulle göra allt i sin makt för att rädda henne (nu visste vi ju inte att det var en hon för det ville vi skulle komma som en överraskning).
Om ni läst bakgrunden så vet ni hur E's första år i livet sett ut. Det har inte varit någon lätt tid och vägen har kantats av många olika känslor. Maktlöshet, övergivenhet, ilska, avundsjuka blandat med en obeskrivlig kärlek till det lilla underverket. Det är många som välkomnar sina nyfödda tillvärden och kallar dem underverk i tidningsannonserna och visst är alla barn små underverk men E är nog ett av de speciella underverken. Hon har kämpat på så länge och aldrig velat ge upp och då har ju vi inte kunnat göra det heller. Alla denna kämparglöd har tillslut givit resultat. Vi har en fantastisk liten tjej
Det är som sagt många känslor som ryms i en och samma kropp. Ofta kommer skuldkänslorna. Varför förstod jag inte att jag hade UVI (det kändes inget). Varför gjorde jag inget! Varför fick vi ingen info från barnmorska och läkare som jag träffade bara några dagar innan vår dotter föddes. Varför informerar inte MVC om riskerna med UVI? Högar med broschyrer om att man inte ska röka och dricka alkohol delas ut. De blivande mammorna informeras om att det är viktigt med intag av folsyra och att man äter en balanserad kost. Allt detta vet ju redan 99,99% av befolkning så varför så stort fokus på detta?
Fina pupiller
Som tur var så tyckte ögonläkaren att E's pupiller såg bra ut. Förändringen kan ha kommit sig av att hon fått in något ämne från någon växt i ögat vilket kan göra att pupillerna blir olika stora. Det är tydligen inte helt ovanligt. Det som var bra var att det redan gått tillbaka eftersom man annars skulle behövt ta prover. Det kan tydligen ta flera månader innan det försvinner. Skönt att man slipper oroa sig över att det skulle vara något neurologiskt.
Ingen picknick
Jaha, det bidde ingen picknick igår. 2 h innan den började upptäckte E's pappa att hon hade olika stora pupiller så det var bara att åka in till barnakuten. De hittade inget fel men skrev en remiss till ögonkliniken så dit ska vi nu. Tyvärr fick vi ingen tid utan ska till ögonakuten. Får väl se hur länge vi blir sittande där. Idag är i alla fall pupillerna lika stora igen så det är bara att hoppas på att det inte är något alvarligt.
Nallen ingen hjälp
Ja inte hjälpte det mycket för humöret att nallen kom till rätta. E måste vara inne i någon utvecklingsfas för hon är så otroligt klängig och grinar så fort hon inte får som hon vill. Helt olik sig med andra ord. Hon är dock väldigt glad mellan varven också och det är ju skönt.
Det ska bli spännande att se vad E väger nästa vecka då vi ska till BVC för att ta en spruta. Igår käkade hon 8 mål mat istället för normala 6. Hon var verkligen jätte hungrig. På BVC kommer vi även att träffa en läkare eftersom E har fått några konstiga "anfall" efter två av sina vaccinationssprutor så sköterskan ville ha en läkare närvarande. Vet inte riktigt vad det skulle hjälpa eftersom anfallen har skett nattetid men men...
Nalle på vift
Det har varit lite småpanik här hemma de senaste dagarna eftersom E's nalle har varit spårlöstförsvunnen. Den fick hon på neo så det är inte enbart E som blir orolig när den försvinner. Hon har varit så ledsen de senaste dagarna men vet inte om det beror på nallens försvinnande. Får väl se hur dagen fortsätter för jag hittade nallen bakom soffan gömd bakom elementrören (av alla ställen) och nu sover de sött tillsammans.
Äntligen över 7 kg
Hemsjukvården var här för sista gången idag. För den här gången i alla fall. E vägdes och äntligen visade siffrorna på över 7 kg. Som vi har längtat efter det. Vi hade ju räknat med att E skulle väga 7+ i början på april men pga att hon varit sjuk hela våren så har det ju inte blivit så. Men nu äntligen! Det är inga dåliga ökningar hon gör heller. Först 200 g på två dagar. Sedan 180 g på fem dagar. I vanliga fall är vi glada om hon går upp 100 g på en vecka. Fortsätter hon i den här takten kommer hon inte kunna ha några av de sommarkläder jag köpt men det är ju ett mindre problem förstås. Skulle vara kul om hon kunde få bli en liten tjockis.
Det känns som om vissa kilon har varit svårare att passera. 4 kg var ett sådant hinder och nu även 7 kg. Hoppas att det dröjer till nästa sådana gräns.
På söndag är det Prematurföreningens årliga picknick i Hagaparken som jag säkert nämnt tidigare. Hoppas att många hittar dit. Ska bli kul att träffa andra prematurer och prematurföräldrar. E kanske kan hitta några nya lekkamrater. Hoppas!
Nu måset jag sluta för E har kommit in i någon fas där hon har ett väldigt humör och tydligen får jag inte knappa på tangentbordet just nu :-)
